Upptäckt att försöka vara självanalytisk och egenpsykolog inte är så bra..
Dumma tankar

Jag hatar att gråta tyst
Det gör ont i hela pannan
Får aldrig chansen att släppa ut det

Jag får inte den kärleken av dig, varför? Är det meningen att jag ska visa något för dig först? Att jag är mottaglig för kärlek? Hur kan en person som du inte visa det?

Jag hatar att allting ändras, hela tiden
Jag hatar att du inte finns här mer,
att du var tvungen att bli sjuk innan du dog,
att jag var tvungen att se dig dö..
När jag var ledsen när du fanns här, kom du till mig, oavsett
Ställde inga frågor, du förstod ingenting
Du kände bara av känslorna
Ibland kom du innan jag började gråta, saknar det <3


Hatar att jag alltid gör dig besviken
Att jag aldrig kan känna mig tillräcklig
Inte bara för dig, för alla
Jag försöker, så gott jag kan, men det går inte
Tydligen inte i alla fall, når inte riktigt ända fram
Hatar att sova utan dig
Hatar att vara utan dig
Vill ha dig här igen, nu! <3


Första julen utan katt, utan fågel och andra julen utan det lilla kuvertet från farfar

Ibland känner jag mig riktigt löjlig, gråter för ingenting
Men det finns nog gömda känslor inom mig som försöker passa på att få komma ut
Men då igen, jag får aldrig chansen att gråta ut

Jag hatar att det aldrig händer någonting
Jag hatar att jag aldrig tar tag i någonting
Hatar att känna mig otillräcklig
Hatar att jag inte försöker tillräckligt
Hatar att allt ska vara så svårt
Hatar att jag ska vara så svag..

"They say time heals everything, but I'm still waiting"